Den där L
Han är hemma nu, L. Har varit här i fem veckor. Två gånger har vi setts.
Jag var hos honom förra veckan. Satt vid köksbordet hos hans föräldrar. Talade om familjen, hans familj och ibland om min. Om politik och mitt och hans mors arbeten. Hon korsförhörde mig. Vi log och var glada (jag med bultande hjärta och skrämselhicka). Jag ville gifta in mig i släkten! Ville flytta in på momangen. Den stilige storebrodern kom förbi efter en afrikaresa och nu har jag träffat nästan alla i familjen. Jag gillar dem för mycket. Åh andra sidan gillar han min lillebror som tusan så det kanske ger sig.
Men vad handlar allt det här om? Jag vet inte längre. Mellan gångerna avtar det. När vi inte ses, eller har setts på ett tag så är det lugnt. Det är alltså inte en förälskelse. Det börjar dessutom gå över, är svagare nu än i våras, och än förra vintern. Vi har träffats i ett år. Fast vi träffas inte längre har jag liksom förstått. Av hans prat om vem han nu träffar, dejtar, ligger med. Hur det nämns ibland, som det alltid har gjort. Men så länge han var med mig när vi sågs så kunde han vara med vem han ville när vi inte sågs. Typ. Men när han bara är med andra och inte med mig sårar det mig. En konstig ekvation. Jag är inte svartsjuk. Har aldrig varit. Också det är lite konstigt. Om jag gillar honom borde jag väl vara det.
Jag är inte övertygad om hans förträfflighet. Eller om hur bra han vore för mig. Inget sånt. Jag har bara svårt att förstå att vi inte ska hänga. Jag vill hänga! Typ hela tiden. Samtala och kramas. Vi gör åtminstone det första stundtals, men nuförtiden är det så... distanserat. Han kanske inte mår så bra just nu säger någon. Förvisso inte, men det har han heller inte gjort så länge vi har känt varandra.
Jag tror att det är enklare än så. Han vill inte vara med mig mer. Alls. Och gör det ont. När vi ses svider det som tusan. Och dagarna därefter. Egot kallar R det och hon har säkert rätt. Hang up kallar A det men jag vet inte. Kärlek av något slag, bara något som helst slag, säger bror. Ja, så är det nog.
Jag var hos honom förra veckan. Satt vid köksbordet hos hans föräldrar. Talade om familjen, hans familj och ibland om min. Om politik och mitt och hans mors arbeten. Hon korsförhörde mig. Vi log och var glada (jag med bultande hjärta och skrämselhicka). Jag ville gifta in mig i släkten! Ville flytta in på momangen. Den stilige storebrodern kom förbi efter en afrikaresa och nu har jag träffat nästan alla i familjen. Jag gillar dem för mycket. Åh andra sidan gillar han min lillebror som tusan så det kanske ger sig.
Men vad handlar allt det här om? Jag vet inte längre. Mellan gångerna avtar det. När vi inte ses, eller har setts på ett tag så är det lugnt. Det är alltså inte en förälskelse. Det börjar dessutom gå över, är svagare nu än i våras, och än förra vintern. Vi har träffats i ett år. Fast vi träffas inte längre har jag liksom förstått. Av hans prat om vem han nu träffar, dejtar, ligger med. Hur det nämns ibland, som det alltid har gjort. Men så länge han var med mig när vi sågs så kunde han vara med vem han ville när vi inte sågs. Typ. Men när han bara är med andra och inte med mig sårar det mig. En konstig ekvation. Jag är inte svartsjuk. Har aldrig varit. Också det är lite konstigt. Om jag gillar honom borde jag väl vara det.
Jag är inte övertygad om hans förträfflighet. Eller om hur bra han vore för mig. Inget sånt. Jag har bara svårt att förstå att vi inte ska hänga. Jag vill hänga! Typ hela tiden. Samtala och kramas. Vi gör åtminstone det första stundtals, men nuförtiden är det så... distanserat. Han kanske inte mår så bra just nu säger någon. Förvisso inte, men det har han heller inte gjort så länge vi har känt varandra.
Jag tror att det är enklare än så. Han vill inte vara med mig mer. Alls. Och gör det ont. När vi ses svider det som tusan. Och dagarna därefter. Egot kallar R det och hon har säkert rätt. Hang up kallar A det men jag vet inte. Kärlek av något slag, bara något som helst slag, säger bror. Ja, så är det nog.
Kommentarer
Postat av: A och terroristen
Mmmm...kärlek vet jag inte. Akta lilla hjärtat Ulli. Du får bara ett. Tänker på dig!!
Trackback
