Dieten och kroppen
Jag har blivit smal. Eller åtminstone märkbart smalare.
Från Stork fick jag i december några papper som jag hade beställt. Även om jag nu lutar åt Gaia var de ju det naturliga första valet. Därifrån fick jag olika inseminationsförberedande tips och instruktioner. En av dem hette Lev sunt! och var, mer eller mindre, en fertilitetsdiet. Jag har försökt följa den.
Att avstå från tobak, alkohol och kaffe var förstås inget ovanligt. Eller kött. Mjölkprodukterna har jag dragit ner på så länge jag haft veganambitioner så där återstår i stort sett bara keso och ostar av alla slag. Att göra brödet och pastan mörkare är inte så svårt eller att ta det vita eller röda teet. Det svåraste är sockret för en sötsaksjunkie som jag. Speciellt när mina vänner A och B är lika illa däran. Sedan var det det där med att äta grönsaker. Det går inget bra. Jag köper ambitiöst hem broccolin och zuccinin bara för att sedan se att den har möglat nästa gång jag får för mig att titta in i kylskåpet. Jag lagar fortfarande bara mat(lådor) på söndagarna. En kan diskutera hur nyttigt det är att leva på mackor och pasta och färdigmat... men en kan också hävda att om jag levt såhär under mitt vuxna liv, säg 10 år, utan att få några brister, då är det nog ingen fara. Därmed inte sagt att det inte ska bli bot och bättring.
Och så träningen då. En sisådär fem pass i veckan var ju inte vad de rekommenderade. Istället femton minuter motion i frisk luft varje dag. Jag cyklar till jobbet de flesta dagar, det tar en halvtimme varje väg. Check. Jag har ett jobb där jag står minst tre timmar om dagen. Check. Jag dansar säkert två-tre av veckans kvällar. Check.
Jag började med dieten i januari och märkte resultatet på riktigt i maj när jag tog fram sommarkläder som inte längre passade. Jag tror att jag drömt om det ögonblicket sedan jag slutade vara gymnast för elva år sedan. Det var tillfredställande på så många plan. Men nu börjar en annan resa. En annan målsättning. Den från den platta magen till den runda.
