Tandkirurgen - det tredje läkarbesöket
Okej, för ettochetthalvt år sedan drog jag den där visdomstanden som ställde till det så. Efter ett halvår kunde jag äta någorlunda som förr och efter ett år hade jag fått tilbaka det mesta av känseln i läppen. Helt bra blir det aldrig.
Så i höstas sade min tandläkare att jag behövde dra en till. Har försökt att inte oroa mig inför det men kan inte hjälpa att jag ser framför mig hur jag satt halvt medvetslös i sängen medan mor torkade blodet som rann längs min haka...
Så igår skulle jag till kirurgen på konsultation. För att se om käken var tillräckligt återställd för att göra nästa operation. Det var den inte. Jag har en konstant inflamation i käkmusklerna och trots att jag gått hos naprapaten i ett halvår nu har det inte blivit bättre.
Ändå ville han dra tanden direkt. För om jag väntar skulle jag bara hinna bli än mer nervös och därmed spänd i käkarna. Så där på studs fick jag ringa jobbet och sjukskriva mig. Det visade sig inte behövas någon operation utan bara en enkel dragning. och när den - efter en kvart - var klar kunde jag vid fullt medvetande själv ta mig hem.
Nu kan jag visserligen inte öppna munnen, har varit hemma från jobbet i två dagar och ätit soppa med sugrör... men det känns ändå riktigt bra. Allt jämförs ju med förra gången.
Och det här har med barnanskaffarplanerna att göra därför att jag hade bestämt mig för att göra operationen (som inte behövdes) så att jag skulle vara helt återställd före insemination. Att inte kunna äta känns inte som en bra kombination med en danmarksresa liksom.
Så just nu ser det, trots tandvärk, ljust ut....
Så i höstas sade min tandläkare att jag behövde dra en till. Har försökt att inte oroa mig inför det men kan inte hjälpa att jag ser framför mig hur jag satt halvt medvetslös i sängen medan mor torkade blodet som rann längs min haka...
Så igår skulle jag till kirurgen på konsultation. För att se om käken var tillräckligt återställd för att göra nästa operation. Det var den inte. Jag har en konstant inflamation i käkmusklerna och trots att jag gått hos naprapaten i ett halvår nu har det inte blivit bättre.
Ändå ville han dra tanden direkt. För om jag väntar skulle jag bara hinna bli än mer nervös och därmed spänd i käkarna. Så där på studs fick jag ringa jobbet och sjukskriva mig. Det visade sig inte behövas någon operation utan bara en enkel dragning. och när den - efter en kvart - var klar kunde jag vid fullt medvetande själv ta mig hem.
Nu kan jag visserligen inte öppna munnen, har varit hemma från jobbet i två dagar och ätit soppa med sugrör... men det känns ändå riktigt bra. Allt jämförs ju med förra gången.
Och det här har med barnanskaffarplanerna att göra därför att jag hade bestämt mig för att göra operationen (som inte behövdes) så att jag skulle vara helt återställd före insemination. Att inte kunna äta känns inte som en bra kombination med en danmarksresa liksom.
Så just nu ser det, trots tandvärk, ljust ut....
Kommentarer
Trackback
