Två veckors spekulationer
15 dagar har gått sedan den senaste nedtrappningen av psykofarmakan. Det första steget - halverad dos - är avklarat utan större umbäranden. Jag har haft ett par gråtattacker och en kväll med ångest. Men ingenting utöver det vanliga. Enligt läkaren skulle jag under en till två veckor ha mått riktigt dåligt om nedtrappningen inte gick som den skulle. Om allt gick bra och inga biverkningar märks kan jag sedan fortsätta att halvera dosen ännu ett steg.
Så det gör jag nu. Med början ikväll. (Har alltså gått från 45 mg till 30 till nuvarande 15 mg)
Dessutom har jag fått en liten skrift om vad som händer i kroppen, som antagligen hade gjort mer nytta vid starten för tre år sedan än den gör nu. Det står bland annat att medicinen:
"verkar genom att öka halterna av signalsubstanserna serotonin och noradrenalin, som har betydelse för impulsöverföringen i hjärnan. Störningar i dessa impulser verkar ha betydelse för utveckling av depression, men verkningsmekanismen är inte helt klarlagd."
"verkar ha betydelse" är kanske inte den mest övertygande formuleringen. Å andra sidan har det ju uppenbart haft betydelse i mitt fall. Nåväl. Vidare skriver de att:
"Vissa patienter har haft självmordstankar i början av behandlingen. Du som är deprimerad kan ibland ha tankar på att skada dig själv eller begå självmord. Dessa symtom kan förvärras när man börjar använda läkemedel mot depression."
Yes, check. I början var det hemskt! Om det sedan berodde på depressionen i sig, ångesten över livet i övrigt mitt i uppsatsskrivande och mamboflytt eller om det faktiskt handlade om signalsubstanser känns lite svårt att avgöra. De vanliga biverkningar (ökad aptit och viktökning, dåsighet, yrsel, huvudvärk, vätskeansamling i kroppen och illamående) hade jag däremot definitivt.
Hur det var när jag började med medicinen ska alltså ha betydelse för hur det är nu när jag slutar. Var det jobbigt i början blir det troligtvis jobbigt nu. Och kände jag av biverkningarna då kommer jag troligen känna av desamma nu. Inte alltför upplyftande.
Men än så länge går det som sagt bra.
Så det gör jag nu. Med början ikväll. (Har alltså gått från 45 mg till 30 till nuvarande 15 mg)
Dessutom har jag fått en liten skrift om vad som händer i kroppen, som antagligen hade gjort mer nytta vid starten för tre år sedan än den gör nu. Det står bland annat att medicinen:
"verkar genom att öka halterna av signalsubstanserna serotonin och noradrenalin, som har betydelse för impulsöverföringen i hjärnan. Störningar i dessa impulser verkar ha betydelse för utveckling av depression, men verkningsmekanismen är inte helt klarlagd."
"verkar ha betydelse" är kanske inte den mest övertygande formuleringen. Å andra sidan har det ju uppenbart haft betydelse i mitt fall. Nåväl. Vidare skriver de att:
"Vissa patienter har haft självmordstankar i början av behandlingen. Du som är deprimerad kan ibland ha tankar på att skada dig själv eller begå självmord. Dessa symtom kan förvärras när man börjar använda läkemedel mot depression."
Yes, check. I början var det hemskt! Om det sedan berodde på depressionen i sig, ångesten över livet i övrigt mitt i uppsatsskrivande och mamboflytt eller om det faktiskt handlade om signalsubstanser känns lite svårt att avgöra. De vanliga biverkningar (ökad aptit och viktökning, dåsighet, yrsel, huvudvärk, vätskeansamling i kroppen och illamående) hade jag däremot definitivt.
Hur det var när jag började med medicinen ska alltså ha betydelse för hur det är nu när jag slutar. Var det jobbigt i början blir det troligtvis jobbigt nu. Och kände jag av biverkningarna då kommer jag troligen känna av desamma nu. Inte alltför upplyftande.
Men än så länge går det som sagt bra.
Kommentarer
Postat av: N
Du är modig.
Postat av: Anonym
Du är så modig.
Trackback
