Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart (och när jag känner så då tänker jag på dig)
Så gick sju veckor (utan L). Sju veckor av nedtrappning, oerhörda mänder jobb och svår sömnbrist. Det har segat sig fram. Sju veckor är förövrigt ungefär lika länge som vi träffades, lika länge som vår sporadiska relation pågick. Det har varit sju långa veckor.
Jag saknar det konstant, stundtals vänskapligt stillsamt, stundtalt nästintill kärleksfullt smärtsamt. På dagarna på jobbet går det bra, på kvällarna på gymmet eller bland mina ouppackade och uppackande lådor går det okej. På helgerna går det dåligt. Kom hit kom hit säger oförnuftet. Då tar förvirringen totalt överhanden.
Det är märkligt. Jag kan inte förstå hur det så snabbt kom att bli så viktigt. Det handlar inte om kärlek i den form som jag brukar tala om. Men, tänker jag och inspireras av R´s queeragenda, klart att det är kärlek i någon form. Min förklaring blir att det måste ha funnits, så klart finns det än, ett oändligt tomrum som han på något sätt delvis lyckades fylla.
Kanske fyllde medicinen också en del av det tomrummet. Det är en skrämmande skrämmande tanke.
Jag saknar det konstant, stundtals vänskapligt stillsamt, stundtalt nästintill kärleksfullt smärtsamt. På dagarna på jobbet går det bra, på kvällarna på gymmet eller bland mina ouppackade och uppackande lådor går det okej. På helgerna går det dåligt. Kom hit kom hit säger oförnuftet. Då tar förvirringen totalt överhanden.
Det är märkligt. Jag kan inte förstå hur det så snabbt kom att bli så viktigt. Det handlar inte om kärlek i den form som jag brukar tala om. Men, tänker jag och inspireras av R´s queeragenda, klart att det är kärlek i någon form. Min förklaring blir att det måste ha funnits, så klart finns det än, ett oändligt tomrum som han på något sätt delvis lyckades fylla.
Kanske fyllde medicinen också en del av det tomrummet. Det är en skrämmande skrämmande tanke.
Kommentarer
Trackback
