ilangtanstider

Äntligen fick jag en tid att infinna mig på hos den gynekolog som förhoppningsvis ska ta de resterande proverna. Jag var nervös när jag gick dit eftersom det liksom kändes avgörande. Om inte hon heller skulle vilja göra proverna kanske jag måste leta vidare i Stockholm, krångla runt och skjuta upp.

Det började med ett samtal som kan sammanfattas med att jag har skött mig allt annat än bra de senaste... ska vi säga tolv(?) åren. Hon frågade bland annat:
- om jag har varit deprimerad (med start 1997-1998)
- om jag har regelbundet medicinerat? (från och till sen 1999 kanske)
- om jag gått i terapi (Oh yes! start på riktigt 2000)
- om jag råkat ut för någon allvarligare fysisk skada (ryggen ryggen ryggen! 1998)
- om jag haft magsår eller varit utbränd? (hur kunde hon veta? 1999, 2003)
- om jag haft anorexi, bulimi eller ortorexi (åtminstone inte alla tre...)

Vad har jag sysslat med egentligen?!

Ett par tre saker framkom ändå som positiva.

För det första att hon faktiskt inte ser något hinder - varken fysisk, psykiskt eller socialt - för mig att sätta igång försökandet till sommaren. Hon tycker att jag i nuläget och trots sömnbrist verkar frisk och redo samt har övervägt alternativen noga. Hennes råd är bara att inte börja hetsa kring det, att inte gå upp i hjärnbalken som hon uttryckte det. Lättare sagt än gjort. Och hur fasen ska en låta bli att tänka på det när det är så mycket som behöver fixas och framförallt så många svåra beslut att fatta?

För det andra att hon förklarade för mig att så länge ägglossningen numera är regelbunden finns det inte anledning att tro att allt detta dåliga leverne skulle ha påverkat min fertilitet. Alltså har jag kanske inte varit fertil under dessa år men förutsatt att jag har regelbundna cykler nu så har allt kommit i ordning igen. Nu tycker ju inte jag att jag har någon regelbundenhet, men, som hon förklarade för mig, en cykel på mellan 21 och 28 dagar innebär en regelbunden cykel. Puh! Yey!

För det tredje var hon absolut villig att utföra en del prover på mig såvida hon tycker att de är nödvändiga och rimliga. Jag ska återkomma till henne per brev med vilka prover jag har tagit, vilka som krävs av kliniken där inseminationen ska ske och vilka jag skulle vilja ta. Detta innebär bland annat att jag mer eller mindre behöver bestämma mig för vilken klinik jag vill vända mig till... 

Fortsättning följer. Som vanligt.