ilangtanstider

Nog blev jag lite chockad när jag fick hem det där brevet om att inte få bli gravid på tre månader. Just då kändes de tre månaderna så hemskt långa. Sedan hände det saker som gjorde att processen hamnade i skymundan. Annat kom att kännas viktigare en period. Jag hade fullt upp med att leva faktiskt. Och överleva stundtals.

Men nu har det börjat rulla på igen. Förra veckan var jag och tog den andra rubellasprutan. Den här gången träffade jag en kunnig och trevlig sjuksköterska som genast var noga med att poängtera de där med de tre månaderna. Dessutom varnade hon för att det kanske skulle bränna och göra ont, vilket det också gjorde. Om den förra hade sagt det hade jag ju inte behövt gå omkring och känna på min svullna röda överarm i två veckor som jag gjorde förra gången. Nåväl.

Så nu är det alltså gjort. Om tre månade kan jag, åtminstone rent medicinskt, börja försöka. Det blir i mitten av augusti och känns just nu alltför snart för att vara rimligt. Men det är gött att veta i varje fall.    

Jag stegar vidare.