Avancerad gynekologi
Så mycket att lära sig, så mycket att försöka få grepp om och förstå. Jag skriver mest för att själv få överblick, inte behöver ni fördjupa er i mina cykler inte. Men å andra sidan, för femmisar är detta ett ständigt aktualiserat intresse.
Jag började testa ägglossningar någon gång i våras. Jag hade en cykel på 26 dagar och brukade få utslag på mina LH-stickor kring dag 13-14. Normalt och regelbundet. Jag träffade en gynekolog på SMC i Göteborg som gav mig betryggande besked om att allt såg bra ut. Hade jag såhär fina cykler skulle det inte vara något problem att hitta rätt tidpunkt för insemination.
Jag gjorde också andra förberedelser inför resan. Tog alla tester efter könssjukdomar och gjorde ett ultraljud. Det såg ut som det skulle. Jag testade hormonerna fsh (follikelstimulerande hormon) och tsh + T4 (sköldkörteln) också för säkerhets skull. Inga konstigheter.
Men så fick ju kroppen spel. I september och augusti blev cykeln plötsligt 30 dagar lång. Jag gick på akupunktur för att överhuvudtaget få igång mensen. Det kunde bero på stress trodde fina barnmorskan Pernille på Gaia och akupunktören i kör. Men dåså, sådant kan ju avhjälpas i viss mån. Omslag kom på dag 17 första gången och dag 18 andra gången, det var sent men kunde förklaras med spänningar. Första gången började jag blöda efter en vecka, det var märkligt men kunde i bästa fall vara ett mycket tidigt missfall.
När jag för andra gången började blöda 7 dagar efter insemination kändes det inte längre lika hoppfullt. Har jag en ovanligt kort lutealfas eller kan det återigen handla om ett tidigt missfall? Jag rinde Pernille som nu börjar tycka att det verkar oroväckande. Kanske kan det röra sig om någon form av hormonrubbning. Hon rådde mig till att kolla follikelstorlek i dag 11-12 i cykeln och att gå på akupunktur. Men också att - om allt såg okej ut - göra en resa i november innan jag börjar oroa mig på riktigt.
För en andra åsikt ringde jag gyn på SMC. Hon rådde mig att inte göra akupunktur (dyrt och onödigt) och att inte göra någon mer resa förrän jag var utredd (dyrt och onödigt). Hon trodde att det kunde handla om hormonbalans eller något i vägen i äggledarna.
För en tredje åsikt sökte jag på femmis, fick tips om IVF-kliniken, ringde dit och förklarade läget. De tror på allt där tydligen. Akupunktur, äggledarspolning, hormontester och follikelmätning. Men vad som är rätt får jag själv avgöra. Som om jag skulle ha en aning!
Jag började testa ägglossningar någon gång i våras. Jag hade en cykel på 26 dagar och brukade få utslag på mina LH-stickor kring dag 13-14. Normalt och regelbundet. Jag träffade en gynekolog på SMC i Göteborg som gav mig betryggande besked om att allt såg bra ut. Hade jag såhär fina cykler skulle det inte vara något problem att hitta rätt tidpunkt för insemination.
Jag gjorde också andra förberedelser inför resan. Tog alla tester efter könssjukdomar och gjorde ett ultraljud. Det såg ut som det skulle. Jag testade hormonerna fsh (follikelstimulerande hormon) och tsh + T4 (sköldkörteln) också för säkerhets skull. Inga konstigheter.
Men så fick ju kroppen spel. I september och augusti blev cykeln plötsligt 30 dagar lång. Jag gick på akupunktur för att överhuvudtaget få igång mensen. Det kunde bero på stress trodde fina barnmorskan Pernille på Gaia och akupunktören i kör. Men dåså, sådant kan ju avhjälpas i viss mån. Omslag kom på dag 17 första gången och dag 18 andra gången, det var sent men kunde förklaras med spänningar. Första gången började jag blöda efter en vecka, det var märkligt men kunde i bästa fall vara ett mycket tidigt missfall.
När jag för andra gången började blöda 7 dagar efter insemination kändes det inte längre lika hoppfullt. Har jag en ovanligt kort lutealfas eller kan det återigen handla om ett tidigt missfall? Jag rinde Pernille som nu börjar tycka att det verkar oroväckande. Kanske kan det röra sig om någon form av hormonrubbning. Hon rådde mig till att kolla follikelstorlek i dag 11-12 i cykeln och att gå på akupunktur. Men också att - om allt såg okej ut - göra en resa i november innan jag börjar oroa mig på riktigt.
För en andra åsikt ringde jag gyn på SMC. Hon rådde mig att inte göra akupunktur (dyrt och onödigt) och att inte göra någon mer resa förrän jag var utredd (dyrt och onödigt). Hon trodde att det kunde handla om hormonbalans eller något i vägen i äggledarna.
För en tredje åsikt sökte jag på femmis, fick tips om IVF-kliniken, ringde dit och förklarade läget. De tror på allt där tydligen. Akupunktur, äggledarspolning, hormontester och follikelmätning. Men vad som är rätt får jag själv avgöra. Som om jag skulle ha en aning!
Kommentarer
Postat av: Kristin
Samma mönster ännu en gång alltså, märkligt...Konstigt hur kroppen leker med oss, styrs av tankarna och jag vet inte vad. Har också hört talas om akupunktur med lyckad framgång, dock inte provat. Själv vill jag inte ens göra ett gravtest längre känns det som, är så gott som säker på negativt utslag, inväntar bara mensen. Hur känner du att du vill göra nu? Ännu en resa i november eller hur känner du?
Tänker på dig!För att muntras upp kan man ju läsa några femmisberättelser!, tycker jag ger så mycket. Kvinnor som är betydligt äldre än vi och som gjort ALLT kan tyckas, men som efter åratal av försök till slut fått sina små...gör det. Kram!
Trackback
