Intriger, korta nätter, lång väntan
Var går gränsen mellan att å ena sidan vara beränknande och intrigant.... och å andra sidan ta det en vill ha och ta för sig? Jag vet inte. Förra veckans bedrifter kanske tillhör den första kategorin. Men det är helt klart värt det isådana fall.
För det lyckades ju. Jag messade, jag hängde på, jag kanske svalde lite stolthet. Och sen låg jag i en säng en tidigt morgon men en rolig bekanting. Vi var nog ganska nöjda med det båda två. Och jag tänker att jag behöver den typen av energier också nu. För att må bra på ett annat plan än det vanliga. För att orka lite längre och för att inte hela tiden vara så otålig.
Så jag har tramsat en del på senaste. Sovit över hos vänner och bekanta. Dansat nätterna långa. Gått hem från jobbet alldeles för tidigt och från fester för sent. Övat på mina salsasteg och hängt upp krimskrams i fönstret.
Men otåligheten ligger där och gnager. Det är cd 15 idag. Det kanske slår över imorgon. Jag ska ringa mor och fråga om hon kan hänga på isådanafall. Jag kan nämligen inte åka själv sedan banken drog in mitt betalkort. Något med risker och bedrägerier handlade det om. Jag får ett nytt nästa vecka men äl väntar ju inte på det.
Det får lösa sig. Jag måste tänka så. I en dag till eller två. Sen så!
Löjligt dålig tajming för bedrägeri-risker. Kan hon inte följa med så får du ringa mig, så lovar jag att jag styr upp det. Endera sättet, eller det andra. Jag har flera på lager.
En måste ju ständigt finna balansen och det får en ju genom att leva än tramsande, än analyserande. inte drunkna i något specifikt, glöden är viktig o tar dig framåt. jag håller dig hårt i handen o du i min.
