ilangtanstider

Nej, det blev ju inget, men det är faktiskt helt okej. Nya starka tag inför nästa resa. Och den är ju så snart! Om tio dagar eller lite till. Jag är på cykeldag 6 nu tror jag. Men eftersom dagarna hoppar runt ovanligt mycket är det svårt att avgöra när det blir. Någon gång under de dagarna jag skulle ha åkt till London verkar det iallafall bli. Så det får bortprioroteras.

Det är också just prioriteringar allt handlar om nu. Det är så svårt! Jag kan tänka mig att dra ner på mycket för försökandets skull. Förstås. Men hur länge och hur mycket? Tänk om det tar ett halvår, ett år, ska jag inte hinna med något roligt fram till dess? Ska jag missa allt? I helgen var jag mest irriterad på att jag inte tillåter mig själv att efterfesta (vilket som vanligt innebär att vara nära nära S och D) och att jag inte orkar stressa för att hinna träna. Jag måste ju kunna träna! Det ingår i fertilitetsdieten om inte annat. 

Ska jag skippa sånt som gör mig energifylld och glad, som ger endorfiner och får mig att må bra. Som långa vänskapfikor och sena pubnätter. Som långa danspass och tokiga konserter. Jag vet inte riktigt. Jag tänker: "okej, tio dagar till med det här. Sen 2 veckors väntan. Sen får vi se."