Halvvägs imorgon

Vecka 20 och vi är halvvägs. Kramper och krämpor kommer att bli värre men jag hoppas oro och omställning börjar lugna sig. Jag vill ha en lunkande vaggande vår. Har gjort en plan med min chef att försöka jobba 80 % på mina 40 timmar, tror att det innebär att ibland ta små raster och att inte småspringa. Att åka hiss istället för att kånka upp för de tre våningarna mellan golvet och mitt kontor.

Hos vår snurriga barnmorska som inte lyckas få mycket rätt lärde vi oss ingenting nytt. Numret till sjukgymnasten hade hon redan gett mig liksom tiderna för föräldrautbildningen. Att min viktökning är liten kände jag till sedan innan. Men det måste sätta fart nu! 2,8 kilo på 4,5 månad är ju inget att skryta med. Å andra sidan gick mina nästna lika småväxta vänner inte upp mer än mellan 9 och 12 kilo, så får jag 10 sammanlagt är jag nöjd. Från 50 till 60. Nu kommer julen och jag ska vila och äta är planen. Och inte gå i trappor.

För precis som gravidkalendrarna säger har foglossningen börjat nu. Det stramar och strålar över blygdben och i ljumskar. Än så länge mår ryggen okej. Överraskande och bra. Bara att ha klarat mig halvvägs utan större ryggbesvär är minsann mer än vad någon av mina läkare trodde när skadan var ny. Med det sagt kanske jag ligger sängbunden från nästa vecka. Det går inte att förutse.

Och lika mycket i tid som alltid så har små små tickanden börjat göra sig kännbara. Vore lite mycket att kalla dem sparkar än men det är helt klart en ny känsla. Det kommer när en ligger vaken på natten vilket är bra eftersom rädslorna och oron är som starkast då. Så länge det tickar och pickar får jag inte lov att tro att någonting är fel.

Dessutom följdes senaste besöket hos snurriga bm med ultraljud hos otroligt professionell och duktig bm på sjukhuset. I boken stod att barnet skulle vara ca 15 cm och på skärmen stod 15,4. Enligt mina beräkningar var vi i 18,7 och bm sa 18,8. Jag är fortfarande en klocka och det är alltid lika bestryggande. Dessutom passerade vi helt utan anmärkning och fick se en busig liten krabat på skärmen. Fullt levande och rörlig!

Kommentarer
Postat av: Princess A

Mashallah som min mor skulle säga! Heja vila och heja kilon och heja våren :) kram

2010-12-16 @ 20:30:48
Postat av: Camilla

Vad mysigt!

2010-12-17 @ 10:17:36
Postat av: A och terroristen

Härligt att läsa om dig. Har själv bara gått upp 3 kg (v 28) så att det är nog OK. =) Jag hoppas på att äta upp mig lite i jul =) Och här är det full rulle i magen och utanför (storebror)

2010-12-19 @ 16:04:12
Postat av: b

Åh små tickanden, ljuvligt! Sitter här och är hemskt sugen på att se ultraljudsbilderna:-) kram

2010-12-19 @ 19:07:02
Postat av: B

A: mashallah!

C: ser fram emot att få se den lille!

A: Bara 3! Det måste vara skillnad från förra gången? Men ju mindre tyngd desto bättre kanske.

B: Ska se om det kan dyka upp en liten bild här före jul.

2010-12-20 @ 14:24:43
Postat av: A och terroristen

Enorm skillnad...förra gången var det 25! Så olika det kan vara...jag hoppas verkligen du slipper x antal krämpor och bara kan njuta även om jag känner igen det där med foglossning och sådär...

2010-12-21 @ 08:17:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0