ilangtanstider

Det börjar med L igen. Så som det ofta gör, det rör sig kring honom, börjar eller slutar där. Fast jag trodde nog att det hade slutat för sista gången.

Jag har tillfrisknat mycket nog att börja fundera på att gå tillbaka till jobbet. Kommit hem till kollektivet och tagit en dusch. L messar och undrar om detta är en sådan kväll då det beviljas audiens. Det är det. De flesta kvällar är sådana kvällar. Så han kommer förbi och allt är precis som det brukade vara för ett år sedan, eller ett halvår sedan. Vänskapligt, lugnt, samtalandes. Vi hamnar i mitt rum därför att jag ännu inte problemfritt kan sitta på en vanlig stol. Vi sitter i sänger och möts. Innan han går kysser vi varandra.

Jag vet inte varför det händer. Jag vet inte varför han kom. För att kolla att jag var okej förstås, för att hänga lite, men vad mer? Jag vet inte vart vi är på väg den här gången. Jag skulle önska mig en ny runda, lite favoriter i repris, men det kanske är för mycket att hoppas på. Jag föreslår att vi ska ses igen men han svarar med ett kanske. Vill som vanligt inte ge några löften. Och det gör han ju rätt i. Vi vet båda hur svårt han kommer ha att hålla dem.