En liten vecka senare
Kom hem från sjukhuset för en vecka sedan. Som en liten trasa. Låg i hallen och kräktes medan mor fixade något, fick bli hjälpt av med kläderna och upp i säng. Sluddrande och gnyende. Med mor stadigt vid min sida.
Repade mig lite under tisdagen. Trodde att jag skulle kunna gå till jobbet på onsdagen. Mådde inte alls bra men trodde liksom det ändå. På kliniken sa de att det nog skulle räcka att vila en dag eller två. Jag tolkade det som en, för mig. Så i onsdags skulle jag bara till vårdcentralen för att få en läkarintyg att visa chefen. Hen var sur på mobilen när jag meddelade att jag inte kunde komma till kvällspasset på tisdagskvällen. Då hade jag inte kunnat äta något på riktigt på ettochetthalvt dygn. Så jag skulle fixa intyget och sedan ge mig av till jobbet. Hade sminkat mig och satt på en kjol. Skulle bara jobba tre timmar, men det var en viktig grej att göra.
Så blev det dock inte. Försökte övertyga läkaren om att jag var frisk men hen vägrade och hävdade att för att jag skulle få jobba krävdes att jag inte spydde, vilket jag gjorde eftet att ha åkt buss och sedan en gång till på vårdcentralen, att jag slutade skaka, känna mig yr och att jag obehindrat kunde stå, gå och sitta. Höga krav tyckte jag men gick med på sjukskrivning tre dagar till. Låg hemma i sängen under onsdagen och torsdagen och väntade på att magsmärtorna skulle gå över. Nätterna och ryggen är det värsta. Så brukar det också vara.
Låg på köksgolvet när bror gjorde middag på torsdagskvällen och sov hos H den natten. Klamrade mig fast vid honom, grät och hetsandades. Inte mycket sömn. Tog vagnen till sjukhuset för att träffa kuratorn. Hemma i kollektivet igen hade jag feberfrossa. Kramp i magen och ryggen. Yrsel och hemsk huvudvärk. Vilade och hoppades att det skulle gå över. Det gjorde det inte.
Läste i pappren igen och insåg att det stod att om en får feber ska en kontakta sjukhuset direkt. Detsamma gäller om en har smärtor (vilket jag ju haft hela tiden, hmm...). så jag ringde sjukvårdsupplysning för att fråga om de verkligen trodde att det var någon fara, eller om det kanske säkert skulle gå bra om jag åkte in nästa dag. Nej, sa de, åk in akut nu direkt!
Så jag och mor for till gynakuten (igen och för första gången definitivt inte gravid). Fick vänta tre timmar innan en snäll doktor förklarade att hen inte kunde svara på vad problemet var. Kanske en komplikation, kanske en infektion. Jag fick flera sorters antibiotika och skickades hem för ytterligare fyra till fem dagars vila.
Och där är vi nu. På dag sju efter aborten. Dag tre i senaste beordrade vilan. Jag är försiktigt positiv igen.
Repade mig lite under tisdagen. Trodde att jag skulle kunna gå till jobbet på onsdagen. Mådde inte alls bra men trodde liksom det ändå. På kliniken sa de att det nog skulle räcka att vila en dag eller två. Jag tolkade det som en, för mig. Så i onsdags skulle jag bara till vårdcentralen för att få en läkarintyg att visa chefen. Hen var sur på mobilen när jag meddelade att jag inte kunde komma till kvällspasset på tisdagskvällen. Då hade jag inte kunnat äta något på riktigt på ettochetthalvt dygn. Så jag skulle fixa intyget och sedan ge mig av till jobbet. Hade sminkat mig och satt på en kjol. Skulle bara jobba tre timmar, men det var en viktig grej att göra.
Så blev det dock inte. Försökte övertyga läkaren om att jag var frisk men hen vägrade och hävdade att för att jag skulle få jobba krävdes att jag inte spydde, vilket jag gjorde eftet att ha åkt buss och sedan en gång till på vårdcentralen, att jag slutade skaka, känna mig yr och att jag obehindrat kunde stå, gå och sitta. Höga krav tyckte jag men gick med på sjukskrivning tre dagar till. Låg hemma i sängen under onsdagen och torsdagen och väntade på att magsmärtorna skulle gå över. Nätterna och ryggen är det värsta. Så brukar det också vara.
Låg på köksgolvet när bror gjorde middag på torsdagskvällen och sov hos H den natten. Klamrade mig fast vid honom, grät och hetsandades. Inte mycket sömn. Tog vagnen till sjukhuset för att träffa kuratorn. Hemma i kollektivet igen hade jag feberfrossa. Kramp i magen och ryggen. Yrsel och hemsk huvudvärk. Vilade och hoppades att det skulle gå över. Det gjorde det inte.
Läste i pappren igen och insåg att det stod att om en får feber ska en kontakta sjukhuset direkt. Detsamma gäller om en har smärtor (vilket jag ju haft hela tiden, hmm...). så jag ringde sjukvårdsupplysning för att fråga om de verkligen trodde att det var någon fara, eller om det kanske säkert skulle gå bra om jag åkte in nästa dag. Nej, sa de, åk in akut nu direkt!
Så jag och mor for till gynakuten (igen och för första gången definitivt inte gravid). Fick vänta tre timmar innan en snäll doktor förklarade att hen inte kunde svara på vad problemet var. Kanske en komplikation, kanske en infektion. Jag fick flera sorters antibiotika och skickades hem för ytterligare fyra till fem dagars vila.
Och där är vi nu. På dag sju efter aborten. Dag tre i senaste beordrade vilan. Jag är försiktigt positiv igen.
Kommentarer
Trackback
