ilangtanstider

Idag var det så dags. Fruktansvärt sorgligt och lite av en lättnad. Mor kom och hämtade mig i kollektivet där jag nu bor. Vi åkte till gynakuten (där jag var senast i början på november. Då i vecka 4-5, nu i vecka 8). Jag fick komma in direkt.

Och jag tog tabletten. Väl där var det inte så svårt. Jag grät som besatt men tvivlade inte mer än jag gjort hela tiden. Dag och natt. Timme efter timme. Kanske har jag fortfarande inte fattat. Kanske är det därför jag fortfarande är lugn. 

Men jag tog den. Tabletten som gör att graviditeten avstannar. Som gör att det här fostret aldrig kommer att växa och bli ett barn. Oåterkalleligt. Nu väntar två dagar av kramper och blödningar innan jag läggs in för att slutföra det hela.

Aborten.

Jag ska berätta mer om vägen hit lite senare (eller när jag orkar).