Mera tårar

Jag bara grät förra veckan. Kanske kommer sorgen ikapp mig. Eller ensamheten. Eller tröttheten. Konflikterna och jobbstressen och oron över... allt möjligt. Längtan efter det som förr var. Längtan efter L. Eller åtminstone efter det han representerar. 

Förra fredagen tillbringade jag dagen på jobbet med att gråta. Försökte verkligen skärpa mig men hade inget att sätta emot. Tänkte att kvällen med vänner på stan skulle underlätta, liksom ett inplanerat möte med L dagen därpå.

Men L messade och ställde in vår lördag och vännerna var så fina och så närvarande att klumpen i halsen och tårarna i ögonvråna bara växte. Så messade han igen och meddelade var han var och jag tänkte kika förbi en stund. Det var en dålig idé men samtidigt en bra såhär i efterhand.

Han var med "en dam han känner." Jag visste inte att det var något universellt för "kvinnan jag nu har en sexuell relation med" säger jag när han i efterhand konfronterar mig med min smärta. Det är det inte heller. Det betyder "dejt med någon jag legat med" säger han.

"Det betyder ingenting mer men missförstå mig rätt det gör inte heller du. Vi är kompisar ju. Bara kompisar" säger han. "Och varje gång jag kommer för nära dig måste jag gå för jag blir så viktigt för dig, jag ser det i dina ögon, så viktig för dig som jag inte kan vara. Så nu ska jag gå på riktigt". Säger han.

Ja, gör det, säger jag. Det blir nog bäst så.    

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0