Längtan efter mammaledighet

Det fanns en tid då min storasyster ofta upprepade att hon ville gå i pension. Då hon var så hjärtligt trött på hela skiten som ekorrhjulet innebar att hon bara önskade gå och lägga sig. Jag kände likadant men sade istället att jag ville vara mammaledig. Typiskt en barnlängtande. Typiskt mig.

Men så tog det hela en lite ny vändning. Jag fick ett drömjobb. Jag fick ett jobb som jag faktiskt vill gå till med arbetsuppgifter som jag faktiskt, åtminstone oftast, vill utföra. Jag vill inte längre vara ledig, jag vill jobba! Det är en ny och inte helt oangenäm känsla.

Men så var det det där med mammaledigheten då. Trötta måndagsmorgonar, ensamma vardagskvällar och sömniga eftermiddagar på kontoret önskar jag så hett att få vara hemma med ett barn. Nej, jag inbillar mig inte att det blir en semester. Jag tror inte jag inbillar mig att det blir lätt. Jag vet att det mycket möjligt också blir ett helvete.

Allt detta tänker jag. Och sen läser jag vännen A´s nya blogg om sin mammaledighet och plötsligt vet jag inte längre vad jag ska tro. Hon får det att låta som ett paradis.

(Nå, avgör själva: http://www.metrobloggen.se/dagfordag)

 

Kommentarer
Postat av: Nellie

Jag längtade också efter bebis länge länge, och jag kan säga att jag absolut inte ångrar mig. Det är ingen dans på rosor att ta hand om ett nytt liv, men det är ett paradis - det har du rätt i! Jag älskar honom mest i hela världen. Ska bli roligt att du får träffa oss! Har tänkt på dig länge. Kram från oss



(säg till om du inte vill att jag publicerar din kommentar, om du inte vill att någon annan ska hitta hit)

2008-11-26 @ 14:39:48
URL: http://www.metrobloggen.se/dagfordag
Postat av: B

Jorå, publicera på! =)

2008-11-26 @ 15:24:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0