Syskonbarn

Väl i storstaden hos syrran och hennes lilla familj är saker och ting just så bitterljuva som de brukar. Jag älskar att vara där för att jag känner mig så ledig och fri. För att jag gillar att hjälpa syrran på hennes jobb och gillar att umgås med henne och min svåger. Men kanske mest av allt för att jag älskar att vara med mitt syskonbarn. 

Och det är därför det blir just bitterljuvt. För att få gånger är längtan så stark som när jag har ett barn nära mig. Det river och bränner och värker.   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0