Myran

Ikväll ska jag förhoppningsvis träffa J. Och imorgon kommer jag att få vakna med honom och hans 3,5-åriga dotter Myran. 

Det är tråkigt att behöva sluta träffa J men det känns helt hemskt att inte kunna vara med Myran mer. Hon är underbar! Jag kommer att sakna henne så mycket. Med undantag för min systerdotter är det här det närmaste jag har kommit ett barn på många år.

De lyckligaste stunderna denna tidiga höst har varit när hon nyvaken och halvnaken kryper upp i "vår" säng och lägger sig på min mage. Klockan halv sex på morgonen är jag knappt vid medvetande. Det enda jag vet är att jag vill stanna med henne i min famn bara en liten liten stund till.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0