Om ofrivilligheten
Internet är verkligen en guldgruva för den barnlängtande. Jag har svårt att sätta mig in i hur folk gjorde innan, de måste ju ha känt sig väldigt ensamma med sin längtan, sitt problem, sin läggning eller vad det nu kan ha handlat om. Nu behöver en bara göra den enklaste fulgooglingen för att få fram bloggar, nätverk och hemsidor om barnlängtan och barnlöshet.
En av de sidor som jag kikat runt på en del på senaste tiden är FEMMIS. Det är en förening för "frivilligt ensamstående mammor som fått, eller planerar att få, barn genom assisterad befruktning med donator". Det är just det där med frivilligt ensamstående som jag har haft problem med. Det är det som fått mig att tveka att ansöka om medlemskap. Jag har inte vetat om jag verkligen är det.
Jag har länge kallat mig barnlös eller ofrivilligt barnlös. Mor tycker att det är ett felaktigt begrepp eftersom hon inte tycker att en kan kalla sig barnlös som ung och singel. Det verkar som om hon har en bild av de barnlösa som någon, helst i par, helst äldre, som försökt få barn i många år men inte lyckats. Jag tycker att en barnlös också kan vara någon som vill ha barn men inte har några. En barnlängtande är nog ofta (inte alltid) ofrivilligt barnlös tänker jag.
Men i FEMMIS beskrivning står ju att en ska vara frivilligt ensamstående. Jag brukar se mig som både ofrivilligt barnlös och ofrivilligt singel. Det är klart att jag också skulle vilja träffa någon. Att se mig själv som frivilligt ensam känns lite som att ge upp.
Kompromissen har därför blivit att försöka tänka på min situation som en barnlös singel. Det vill säga som frivilligt blivande ensamstående men som ofrivilligt singel. Om det nu för medlemskapets skull nödvändigtvis ska definieras.
En av de sidor som jag kikat runt på en del på senaste tiden är FEMMIS. Det är en förening för "frivilligt ensamstående mammor som fått, eller planerar att få, barn genom assisterad befruktning med donator". Det är just det där med frivilligt ensamstående som jag har haft problem med. Det är det som fått mig att tveka att ansöka om medlemskap. Jag har inte vetat om jag verkligen är det.
Jag har länge kallat mig barnlös eller ofrivilligt barnlös. Mor tycker att det är ett felaktigt begrepp eftersom hon inte tycker att en kan kalla sig barnlös som ung och singel. Det verkar som om hon har en bild av de barnlösa som någon, helst i par, helst äldre, som försökt få barn i många år men inte lyckats. Jag tycker att en barnlös också kan vara någon som vill ha barn men inte har några. En barnlängtande är nog ofta (inte alltid) ofrivilligt barnlös tänker jag.
Men i FEMMIS beskrivning står ju att en ska vara frivilligt ensamstående. Jag brukar se mig som både ofrivilligt barnlös och ofrivilligt singel. Det är klart att jag också skulle vilja träffa någon. Att se mig själv som frivilligt ensam känns lite som att ge upp.
Kompromissen har därför blivit att försöka tänka på min situation som en barnlös singel. Det vill säga som frivilligt blivande ensamstående men som ofrivilligt singel. Om det nu för medlemskapets skull nödvändigtvis ska definieras.
Kommentarer
Trackback
