Ett steg på vägen
Jag tror att jag startar denna blogg som en manifestation inför mig själv. Som ett bevis för att jag menar allvar och som ett litet steg i rätt riktning. Ett steg mot att bli mamma.
Jag började längta barn för tio år sedan. Länge var den längtan kopplad till en heteronormativ tvåsamhetslängtan. Längtan efter en man och den kärlek vi kunde dela. Men med åren har jag nått en (feministisk) övertygelse att jag inte behöver en man för att få det jag högst i världen önskar.
Jag längtar barn helt enkelt.
Och jag har tänkt fixa det på egen hand.
Kommentarer
Trackback
