Är det inte verklighet så drömmer jag
Det är natt igen. Jag har feberfrossa. Jag börjar hallucinera. Eller drömmer jag? Kanske.
Det ligger ett litet barn vid min sida. Alltså är det en dröm. I det vakna livet är barnet för långt borta. För långt bort i framtiden.
I drömmen ligger hon bredvid mig och doftar. Det låter när han andas. Är hon förkyld eller brukar de låta såhär? Jag vet inte än. Kanske är det min egen astmaandning som tränger sig in i drömmen? Om den här är en av mina vanliga mardrömmar kommer någon snart och tar honom ifrån mig. Hon är inte din! kommer de att säga. Eller som i de värsta marorna; du är inte värd henne. Du har inte förtjänat honom.
Har jag tur den här gången hinner jag vakna innan de tar henne. Då blir det en lycklig dröm. Jag håller honom försiktigt nära mig och blundar hårt. Om jag vaknar nu blir det en bra dag. En sådan dag då längtan inte behöver styra alla tankar. Då nattens mardrömmar blir dagens önskningar. Att en dag vakna och finna henne där i min famn. På riktigt.
