En Ilve
I våras när vi träffade A var det något ovanligt med henne. Jag såg magen direkt förstås. Gravidradarn på. Men hon dolde det med säckiga kläder. Det var inte helt officiellt än.
Sedan gick månaderna och en har väl inte alltid så god koll på folk en inte träffar mer än ett par gånger per år. På något sätt har ett halvår gått och A har fått sin lilla Ilve.
Hon skriver:
"Är hemma med Ilve nu. Vi försöker hitta in i en ny värld tillsammans, alla här hemma. Det är spännande, nytt, trött, stressigt och roligt."
Ja, det väcker längtan och glädje som vanligt. Och lite sorg. Blandat.
Kommentarer
Trackback
