ilangtanstider

Så blödde jag då i förra veckan och lite in på helgen. Kom någorlunda till ro med att det inte hade lyckats den här gången, alternativt att det hade lyckats men sedan stötts bort. Tänkte att jag skulle boka den där tiden på ivf-klinikien och se vad de säger om mina konstiga cykler innan jag reser en andra gång. Om det skulle vara så att jag har haft befruktningar med påföljande tidiga missfall så behöver kroppen vila. Nästa resa blir i vilket fall i december tänkte jag och försökte landa i det.

Men så tilltog magkramperna. De första dagarna efter insemination tänkte jag ju att det berodde på den. Sedan, när jag blödde, trodde jag på mensvärk. Men när de inte avtog utan snarare tilltog under helgen trots att mensen var över blev jag lite orolig. Som den fertilitetsbesatta person jag är började jag genast fundera över missfall, urinvägsinfektion, äggledarinflammation och utomkvedshavandeskap. Det är svårt det här. Hur ska en veta vad det är som pågår där inne. Jag har ju aldrig varit gravid, eller mig veterligen fåttt missfall eller ens varit befruktad, hur vet jag hur det känns och vad som känns var? Efter lite googlande under lördag natt verkar det som att en molande värk är graviditet och en huggande värk är missfall. Men vad är det isådanafall jag har?

När det blev värre under lördag natt och söndag morgon bestämde jag mig för att ta en tur till gynakuten på söndag morgon. Väl där förklarade jag ärligt situationen. Trots att jag riskerade att inte få samma hjälp om de visste (så som hände på SMC). 

Jag fick ta ett kisseprov. Efter en timme kallades jag in till sjuksköterskan för blodprov. Av nyfikenhet undrade jag varför de tog sänka och kollade järnvärden. Kan dåliga järnvärden verkligen ge mig kramper i magen? "Nej", säger barnmorskan, "men det är viktigt att ha bra värden när man är gravid". 

VA!? Jo, visst har jag testat plus. Positivt. Höga värden på HCG-hormonet närmare bestämt. Sköterskorna ler och gratulerar och ger mig en kram. Jag darrar och gråter en skvätt men vågar inte tro det. "Sätt dig nu och vänta på doktorn", säger de.

Så jag väntar igen. Efter en timme får jag komma in till en ung trevlig läkare som säger "jag ser här att du fått missfall". Va!? (Igen). Hur ser hon det? Alltså, missfall är ju vad jag misstänker men vad grundar hon det på? "Eller också är du gravid" säger hon. Jaha? 

Och just så är det. Antingen har jag varit gravid eller också är jag det fortfarande. I båda fallen är hcg-hormonet högt och kan ge utslag på gravtestet. I båda fallen kan en blöda. I båda fallen kan en ha pms-liknande symtom (ömma bröst, humörsvägningar, acne). Och i båda fallen kan det krampa i magen. 

Så nu kan jag bara... vänta (igen igen igen). Se om fler symptom kommer; illamående, spända bröst, trötthet. Sedan testa igen om en vecka och om två. Kanske också om tre. Om plusset stannar kvar.... nej, jag vågar inte ens tänka på vad det skulle innebära. Jag väntar och vilar och försöker bida min tid. Det är svårare nu än någonsin.