Frustrerande väntan

På cykeldag 15 hade fortfarande ingenting hänt. Så jag åkte till malmö för att invänta omslag. Som förra gången. Här väntade R med öppen famn och pepp.

Jag kissar på min stickor. Det är kruttorrt. Jag försöker ha tålamod. Idag är det cykeldag 17, exakt en månad sedan jag var på Gaia. Men mensen kom tidigare än vanligt och varade längre. Jag vet inte vad jag ska tro. Försöker komma på någon lämplig sjukdom att ljuga för chefen om när jag ringer och sjukanmäler mig ikväll. Lite feber och ryggont sa jag förra gången. Hur många måndagar kan jag vara borta innan hon börjar misstänka något? Jag är så fruktansvärt dålig på att ljuga, men berätta är inte ett alternativ.

Så jag väntar. Vi fikar, bastar, myser och tar i varandra. Det hade varit himmelriket om jag inte väntade så. Om jag inte vore så otålig på att få göra den där resan igen. Den största, den viktigaste.

Kommentarer
Postat av: N

Har i London finns det tva som vantar med dig. Som stirrar pa mobilen (lite for ofta), och undrar (lite for ofta)om hon kanske bara har glomt att hora av sig? Den ena ringer dig snart, fina van. Och bada kommer till Gotet, alldeles snart.

2009-10-20 @ 21:41:52
Postat av: K (femmis)

Blir så rørd av att læsa din blogg, kænner igen mig så væl, ær ju precis dær du ær nu. Jag har fått en tid nu...ikvæll, efter ett førsenat omslag. Det var kul att træffa dig!



Kram K (i skrivandets stund på Hobros bibliotek ;)

2009-10-21 @ 15:13:59
Postat av: B

N och A: kom hem, kom hem! Jag har visioner för framtiden, det finns hopp. Bara ni håller er nära mig.



K: Härligt att omslaget äntligen kom! Nu återstår en annan väntan för oss båda.

2009-10-22 @ 11:05:26
URL: http://ilangtanstider.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0