ilangtanstider

Saknar min gamla M. Gamla fina bästis och hur lika vi var. Hur mycket våra drömmar gick ihop och våra neuroser tillsammans. Hur hon hittar på saker i sitt huvud och hur jag gör detsamma fast jag inte vågar säga det till någon. Hur jag alltid börjar gråta när vi talar om framtiden. Och hur jag fortfarande gråter när hennes mamma kommer in på mitt jobb. Jag saknar henne och hennes fine fine man och deras underbare lille buse. Och den som kommer i  vinter.

Och jag saknar B. Våra analyser och sms-ande. Vår längtan och vårt samförstånd. Hennes unberbara lilla E. Hennes joller och stora vackra ögon. De stora barnen och klokheten hos dom. Kanske också den fine mannen som ibland gästar. Saknar radhuset och sandlådan och terapisoffan där. Saknar uppdateringar om ägglossnningar och mensblödningar och inseminationsplaner och danmarksresor. Pepp och all den kunskap som ryms hos den kloka vännen.

Nu ska jag ringa mitt C och leka med henne och hennes lille L. Avhjälpa saknaden efter andra lite grann. Fina C som finns kvar.