Växer och räknar
Gravida räknar tydligen väldigt mycket. Jag gör det. Mina vänner gör det. Det står i böckerna att vi gör det.
Det räknas veckor, dagar och kanske nästan timmar. Hur långt är graviditeten gången? Hur gammalt är barnet? Vad händer med det nu? Om hur länge kommer det? (länge länge länge)
Min vän B undrar ofta om storlek. Hur stort är det om du skulle beskriva det som en frukt? Jag vet inte längre. Minns att den för några veckor sedan var ett päron. Nu en bit större. Honungsmelon. Vet inte heller exakt vad som händer vecka för vecka.
För samtidigt rusar det på som vanligt. Dagar och veckor går snabbt och det finns inte tid till lugn och ro, till att sätta sig ner och fundera över allt. När jag gör det blir jag i vilket fall stressad eftersom allt där framme bara består av frågetecken. Jag och kungen är nog inte riktigt redo att tala så mycket framtid än även om vi som sagt stundtals försöker. Dessutom är vi, normativt och helt i sin ordning enligt böckerna, på två olika ställen. Medan jag är i vecka 12, 13, 14 och nu 19 med tillhörande mensvärkssmärtor, avtagande trötthet, acne och den konstanta oron. Är han på en turné i sommar och i ett tv-spelande med en tvååring. "Ska vi åka till peace&love?" och "Jag har ett så bra zoombiespel" är meningar jag hör från honom.
Men det är en fördel som kommer med att dela. Just nu känns det oftast roligt och spännande att den här andra personen ska få ha så stort inflytande på något som jag i åratal bara tänkte på som "mitt". Även om jag saknar en del "känslomässigt engagemang" som F uttryckte det. Skyller på könsroller där också. Det skaver men förklarar.
Det räknas veckor, dagar och kanske nästan timmar. Hur långt är graviditeten gången? Hur gammalt är barnet? Vad händer med det nu? Om hur länge kommer det? (länge länge länge)
Min vän B undrar ofta om storlek. Hur stort är det om du skulle beskriva det som en frukt? Jag vet inte längre. Minns att den för några veckor sedan var ett päron. Nu en bit större. Honungsmelon. Vet inte heller exakt vad som händer vecka för vecka.
För samtidigt rusar det på som vanligt. Dagar och veckor går snabbt och det finns inte tid till lugn och ro, till att sätta sig ner och fundera över allt. När jag gör det blir jag i vilket fall stressad eftersom allt där framme bara består av frågetecken. Jag och kungen är nog inte riktigt redo att tala så mycket framtid än även om vi som sagt stundtals försöker. Dessutom är vi, normativt och helt i sin ordning enligt böckerna, på två olika ställen. Medan jag är i vecka 12, 13, 14 och nu 19 med tillhörande mensvärkssmärtor, avtagande trötthet, acne och den konstanta oron. Är han på en turné i sommar och i ett tv-spelande med en tvååring. "Ska vi åka till peace&love?" och "Jag har ett så bra zoombiespel" är meningar jag hör från honom.
Men det är en fördel som kommer med att dela. Just nu känns det oftast roligt och spännande att den här andra personen ska få ha så stort inflytande på något som jag i åratal bara tänkte på som "mitt". Även om jag saknar en del "känslomässigt engagemang" som F uttryckte det. Skyller på könsroller där också. Det skaver men förklarar.
Kommentarer
Trackback
