En återförening
Så gick jag där vecka efter vecka och kände mig, åtminstone stundtals, övergiven och försmådd. Och det var väl helt okej. Jag hann komma över det hela och sluta längta en del. Hade en fantastisk helg med vänner och flera långa samtal med D och insåg hur lite L ändå betyder i det stora.
Sen ringde han och undrade om han kunde kika förbi "om 20 minuter". Efter en stunds samtal om allt och ingenting frågade jag honom "vad gör du här egentligen?" och han svarade att han hade kommit för att be om förlåtelse.
Sedan pratade vi ut som det heter. Han bad tusen gånger om ursäkt för saker han sagt och gjort men gav mig förklaringar som jag i vanlig ordning helt accepterar (och senare inför vännerna försvarar). Så talade vi om hur vi skulle göra, hur vår relation skulle kunna se ut och vad framtiden har att utvisa för oss. Vi kom nästan överens.
Fortsättning följer som vanligt.
Att hänga löst
Så har den där sabla krisen, den ekonomiska, också nått mitt jobb. I år räcker de med investeringsbudget men nästa år måste de också dra ner i driftsbudgeten. Minst 4 % ska sparas och vad det innebär för förvaltningen och organisationen får vi veta senare i vår. I maj-juni eller så.
Jag har tänkt att jag kanske får gå. Jag är näst sist in inom min enhet, sist på min avdelning. De första dagarna var jag helt övertygad om att bli kickad. När oron tog överhanden var jag tvungen att tala med chefen och några kollegor om saken. Min kollega M var lika orolig. De försökte lugna oss förstås, säga saker om att de låter vikarierna gå först, inför anställningsstopp osv. Men ändå, om någon fastanställd måste gå kanske det blir jag.
Jag vill ha det här jobbet föralltid! Brukar jag tänka. Sedan tänker jag att jag nöjer mig med fem- tio år. Det är ett bra ställe att ha barn på.
Och det är ju just det som är grejen. Att OM de nu ska välja vem som ska få gå så är det så lätt för dem att välja den som är gravid. Ja, jag vet hur olagligt och regelvidrigt det är och nej, de skulle inte kunna använda det som argument. Men min tjänst här är ny och experimentell liksom min verksamhet. Dessutom är den ifrågasatt. Att säga att den inte fungerade skulle inte vara så svårt och att säga att den var på prov likaså. Eller att det är lyx att jobba mot min målgrupp (ungdomar) i dessa karga tider. Precis som många tycker att kulturen överhuvudtaget är lyx när pengar saknas till skola etc. Ni känner igen resonemangen.
Så det sämsta jag kan göra nu är att avslöja mina planer. Och får vi i maj besked om att ett par fastanställda kommer att få gå - de ska bestämma vilka under hösten då måste en eventuell graviditet hållas hemlig. Och hemlighållande är ju som bekant inget jag sysslar med.
Rubellavaccin och uppskjuten resa
Det finns nog flera lärdomar att dra nytta av apropå det här vaccinerandet. Som att läsa på lite bättre innan. Och att inte öppna posten på natten...
Häromnatten kom jag hem sent efter en känslomässigt ganska jobbig kväll, öppnade posten och fann ett brev från vaccinationsenheten. Efter att först ha blivit smått hysterisk över att något kanske hade gått fel blev jag sedan arg. I brevet från läkaren stod att hon glömt att informera om att "inte bli gravid på tre månader efter andra vaccinationen". Glömt?!
Såhär står det i en läkarbok jag slog i på jobbet (och jag hittade samma information på internet):
"Vid vaccination mot röda hund bör man säkerhets skull undvika att bli gravid under de följande tre månaderna. Detta för att vaccinet inte skall kunna påverka fostret." Det hade jag ju förstås kunnat kolla upp innan om jag gjort min research lite noggrannare.
Egentligen har det inte en avgörande betydelse. Min första tidsplan var att försöka åka till Danmark i höst, min andra - när allting bara flöt på - att kanske kunna göra första resan i juni. Nu är jag alltså tillbaka till att i absolut tidigaste fall kunna åka i augusti (maj-juni-juli = tre månader). Efter att ha smält detta i några dagar känns det helt okej. På senaste tiden har ju saker inte heller flutit på så det är väl inte rimligt att tro att jag skulle vara redo om två månader. "Kanske om ett halvår" säger syrran och jag tror hon har rätt.
Men glömt?! Jag kommer ändå inte riktigt över det. Jag tycker ändå inte att det är riktigt okej.
Rubella - det sjunde läkarbesöket
Till vaccinationsenheten i Göteborg kan en tydligen komma när som helst utan att boka tid. Jag gick dit en kväll efter ett ovanligt tråkigt träningspass.
Tyvärr var den unga sjuksköterskan ganska förvirrad. Det började med att hon undrade vart jag skulle resa. "Danmark?! Men då behöver du ju inget vaccin". Det tog en bra stund att överrtyga henne om att jag hade testats och visat mig mottaglig , "men alla vaccineras ju" och därför måste få sprutan. Sedan tog det henne ytterligare en stund att slå i böcker och fråga kollegor innan hon kunde fastställa vilket vaccin jag skulle få. Tydligen det som också skulle skyddat mig mot mässling och påssjuka som barn. En lär sig så mycket på den här resan.
Sedan fick jag alltså en spruta och några papper och förvarningen om att kvällen och nästa dag kunde erbjuda feber och utslag. Dessutom ska jag komma tillbaka om fyra veckor för nästa spruta.
Såhär står det i mina papper:
"Rubellaprov (immunitetsprövning) och vaccination av kvinna som är mottaglig för röda hund kan rekommenderas inför planerad graviditet om kvinnan inte är vaccinerad två gånger eller genom tidigare provtagning vet att hon har skydd (är immun)."
Brev till gynekologen
jag skulle ju skriva ett brev till den senaste gynekologen jag träffade. För att fråga om hon vill ta de sista kompletterande testerna.
Har kommit fram till att dessa är: Syfilis, tsh och fsh
Sedan är jag klar! Redo att åka!
Åtmonstone vad gäller den gynekologiska biten. Det är ju fortfarande en hel del annat som krånglar...
Röda hund
Familjekonstellationer bestod av någon sorts gruppterapi och rollspel. Meningen är att finna knutar i familjen, mönster vi inte ser. Såhär står det på hemsidan:
"Klienten väljer ut representanter för sina familjemedlemmar, inklusive sig själv, ur den grupp som är närvarande. Hon placerar sedan representanterna i förhållande till varandra utifrån en inre spontan bild. Terapeuten går därefter runt till samtliga i konstellationen och frågar hur de upplever sin situation i de positioner där de blivit placerade. När terapeuten ser en lösning går klienten själv in och tar sin plats i konstellationen. Ofta föreslår terapeuten en mening som klienten kan säga till någon i familjen eller en specifik symbolisk gest att utföra."
Jag fick ett helt gäng med saker att bära med mig och fundera på. Men det var en sak jag överhuvudtaget inte förstod. Den om ett ofött barn, ett foster som mor i väldigt tidigt stadium fick ta bort eftersom hon, mor, hade fått röda hund. Varför var det här fostret så viktigt i min konstellation? Jag ringde förstås mor och frågade men hon sa att det aldrig hade varit speciellt stort eller traumatiskt. Enligt ledaren för konstellationen kan hon ju ha förträngt det men... jag känner min mor, säger hon det så är det så.
Två dagar senare inser jag att jag aldrig ringde den där första gynekologen för att kolla vad blodprovet jag tog visade. Jag hade dessutom glömt vad det var det skulle visa på. Så det var inte dåliga rysningar längs ryggraden när gynekologens svar blir att jag är mottaglig för röda hund och att han starkt rekommenderar att jag vaccinerar mig. Annars finns risken att jag får det som gravid och blir tvingad till abort.
Nästa steg i försökarprocessen blir en vaccination.