Bilder
Här kommer lite efterfrågade bilder. Det krävs kanske en viss vana för att förstå vad de föreställer. Men det har ju många av er från era egna knytten.
Vecka 9+3. Gjorde ett UL privat för att lugna oron och övertyga mig om att någon bodde där inne. B & E var där och höll min hand. Mycket fint. Fick BF 6:e maj.
Vecka 11 någonting. Fick göra VUL på bvc för att se om cystan som upptäckts några veckor tidigare hade försvunnit. Det hade den. BF 7:e maj
Vecka 18+6. RUL på Östra äntligen! Men det har jag ju redan skrivit om. Nytt BF 8:e maj.
Vecka 9+3. Gjorde ett UL privat för att lugna oron och övertyga mig om att någon bodde där inne. B & E var där och höll min hand. Mycket fint. Fick BF 6:e maj.
Vecka 11 någonting. Fick göra VUL på bvc för att se om cystan som upptäckts några veckor tidigare hade försvunnit. Det hade den. BF 7:e maj
Vecka 18+6. RUL på Östra äntligen! Men det har jag ju redan skrivit om. Nytt BF 8:e maj.
Halvvägs imorgon
Vecka 20 och vi är halvvägs. Kramper och krämpor kommer att bli värre men jag hoppas oro och omställning börjar lugna sig. Jag vill ha en lunkande vaggande vår. Har gjort en plan med min chef att försöka jobba 80 % på mina 40 timmar, tror att det innebär att ibland ta små raster och att inte småspringa. Att åka hiss istället för att kånka upp för de tre våningarna mellan golvet och mitt kontor.
Hos vår snurriga barnmorska som inte lyckas få mycket rätt lärde vi oss ingenting nytt. Numret till sjukgymnasten hade hon redan gett mig liksom tiderna för föräldrautbildningen. Att min viktökning är liten kände jag till sedan innan. Men det måste sätta fart nu! 2,8 kilo på 4,5 månad är ju inget att skryta med. Å andra sidan gick mina nästna lika småväxta vänner inte upp mer än mellan 9 och 12 kilo, så får jag 10 sammanlagt är jag nöjd. Från 50 till 60. Nu kommer julen och jag ska vila och äta är planen. Och inte gå i trappor.
För precis som gravidkalendrarna säger har foglossningen börjat nu. Det stramar och strålar över blygdben och i ljumskar. Än så länge mår ryggen okej. Överraskande och bra. Bara att ha klarat mig halvvägs utan större ryggbesvär är minsann mer än vad någon av mina läkare trodde när skadan var ny. Med det sagt kanske jag ligger sängbunden från nästa vecka. Det går inte att förutse.
Och lika mycket i tid som alltid så har små små tickanden börjat göra sig kännbara. Vore lite mycket att kalla dem sparkar än men det är helt klart en ny känsla. Det kommer när en ligger vaken på natten vilket är bra eftersom rädslorna och oron är som starkast då. Så länge det tickar och pickar får jag inte lov att tro att någonting är fel.
Dessutom följdes senaste besöket hos snurriga bm med ultraljud hos otroligt professionell och duktig bm på sjukhuset. I boken stod att barnet skulle vara ca 15 cm och på skärmen stod 15,4. Enligt mina beräkningar var vi i 18,7 och bm sa 18,8. Jag är fortfarande en klocka och det är alltid lika bestryggande. Dessutom passerade vi helt utan anmärkning och fick se en busig liten krabat på skärmen. Fullt levande och rörlig!
Hos vår snurriga barnmorska som inte lyckas få mycket rätt lärde vi oss ingenting nytt. Numret till sjukgymnasten hade hon redan gett mig liksom tiderna för föräldrautbildningen. Att min viktökning är liten kände jag till sedan innan. Men det måste sätta fart nu! 2,8 kilo på 4,5 månad är ju inget att skryta med. Å andra sidan gick mina nästna lika småväxta vänner inte upp mer än mellan 9 och 12 kilo, så får jag 10 sammanlagt är jag nöjd. Från 50 till 60. Nu kommer julen och jag ska vila och äta är planen. Och inte gå i trappor.
För precis som gravidkalendrarna säger har foglossningen börjat nu. Det stramar och strålar över blygdben och i ljumskar. Än så länge mår ryggen okej. Överraskande och bra. Bara att ha klarat mig halvvägs utan större ryggbesvär är minsann mer än vad någon av mina läkare trodde när skadan var ny. Med det sagt kanske jag ligger sängbunden från nästa vecka. Det går inte att förutse.
Och lika mycket i tid som alltid så har små små tickanden börjat göra sig kännbara. Vore lite mycket att kalla dem sparkar än men det är helt klart en ny känsla. Det kommer när en ligger vaken på natten vilket är bra eftersom rädslorna och oron är som starkast då. Så länge det tickar och pickar får jag inte lov att tro att någonting är fel.
Dessutom följdes senaste besöket hos snurriga bm med ultraljud hos otroligt professionell och duktig bm på sjukhuset. I boken stod att barnet skulle vara ca 15 cm och på skärmen stod 15,4. Enligt mina beräkningar var vi i 18,7 och bm sa 18,8. Jag är fortfarande en klocka och det är alltid lika bestryggande. Dessutom passerade vi helt utan anmärkning och fick se en busig liten krabat på skärmen. Fullt levande och rörlig!
Växer och räknar
Gravida räknar tydligen väldigt mycket. Jag gör det. Mina vänner gör det. Det står i böckerna att vi gör det.
Det räknas veckor, dagar och kanske nästan timmar. Hur långt är graviditeten gången? Hur gammalt är barnet? Vad händer med det nu? Om hur länge kommer det? (länge länge länge)
Min vän B undrar ofta om storlek. Hur stort är det om du skulle beskriva det som en frukt? Jag vet inte längre. Minns att den för några veckor sedan var ett päron. Nu en bit större. Honungsmelon. Vet inte heller exakt vad som händer vecka för vecka.
För samtidigt rusar det på som vanligt. Dagar och veckor går snabbt och det finns inte tid till lugn och ro, till att sätta sig ner och fundera över allt. När jag gör det blir jag i vilket fall stressad eftersom allt där framme bara består av frågetecken. Jag och kungen är nog inte riktigt redo att tala så mycket framtid än även om vi som sagt stundtals försöker. Dessutom är vi, normativt och helt i sin ordning enligt böckerna, på två olika ställen. Medan jag är i vecka 12, 13, 14 och nu 19 med tillhörande mensvärkssmärtor, avtagande trötthet, acne och den konstanta oron. Är han på en turné i sommar och i ett tv-spelande med en tvååring. "Ska vi åka till peace&love?" och "Jag har ett så bra zoombiespel" är meningar jag hör från honom.
Men det är en fördel som kommer med att dela. Just nu känns det oftast roligt och spännande att den här andra personen ska få ha så stort inflytande på något som jag i åratal bara tänkte på som "mitt". Även om jag saknar en del "känslomässigt engagemang" som F uttryckte det. Skyller på könsroller där också. Det skaver men förklarar.
Det räknas veckor, dagar och kanske nästan timmar. Hur långt är graviditeten gången? Hur gammalt är barnet? Vad händer med det nu? Om hur länge kommer det? (länge länge länge)
Min vän B undrar ofta om storlek. Hur stort är det om du skulle beskriva det som en frukt? Jag vet inte längre. Minns att den för några veckor sedan var ett päron. Nu en bit större. Honungsmelon. Vet inte heller exakt vad som händer vecka för vecka.
För samtidigt rusar det på som vanligt. Dagar och veckor går snabbt och det finns inte tid till lugn och ro, till att sätta sig ner och fundera över allt. När jag gör det blir jag i vilket fall stressad eftersom allt där framme bara består av frågetecken. Jag och kungen är nog inte riktigt redo att tala så mycket framtid än även om vi som sagt stundtals försöker. Dessutom är vi, normativt och helt i sin ordning enligt böckerna, på två olika ställen. Medan jag är i vecka 12, 13, 14 och nu 19 med tillhörande mensvärkssmärtor, avtagande trötthet, acne och den konstanta oron. Är han på en turné i sommar och i ett tv-spelande med en tvååring. "Ska vi åka till peace&love?" och "Jag har ett så bra zoombiespel" är meningar jag hör från honom.
Men det är en fördel som kommer med att dela. Just nu känns det oftast roligt och spännande att den här andra personen ska få ha så stort inflytande på något som jag i åratal bara tänkte på som "mitt". Även om jag saknar en del "känslomässigt engagemang" som F uttryckte det. Skyller på könsroller där också. Det skaver men förklarar.
